11 januari 2017

flytt?

med en huvudvärk som liksom vandrar från vänster axel upp som en regnbåge över huvudet så har jag då suttit och till slut gjort slag i saken. Jag vet att jag inte borde alls, jag borde satsa på att bli bra. Vet ni att folk kan bli av med sjukskrivning för att de kan skriva blogg!? Men vist en del har ju det som jobb och lever på, men så har det där med bloggar liksom inte kommit in i finrummet rätt länge och man vet inte riktigt hur man ska hantera det eller förhålla sig till det. 

Så jag kommer skynda långsamt om jag nu skyndar alls? Jag har ju sagt länge att jag ska göra saker med denna bloggen också. Men när livet skiter sig grövt så är kanske inte bloggandet prio ett!? 

Jag finns på  http://nouw.com/mejassammelsurium har jag tänkt. 

Väl mött och skynda lååååååååångsamt!!!






0201084921

8 januari 2017

Julen?

Jag hadde igetligen tänkt skicka julkort. Men. Dels har jag jobbat mer efter i morgon gör jag det och dela här jag lyckats gömma julkorten så bra för dottern att jag inte hittar dem själv.

Jag hadde också tänkt att jag skulle skriva en sådandär check summering av året på bloggen. Men inte heller det har blivigt av.

Det är inte läge just nu, det finns andra prio nu. Det finns ett i morgon. Tänker så.

Men vill önska god förrättning till alla läsare!

3 januari 2017

just nu är vi här

i höstas försvann Mirandas ena hörapparat. Hörselvården fixade en ny. Men det fina i kråksången är att vi kommer att få betala den nya. vet inte exakt hur mycket men några tusen är det troligtvis. Hur fixar man det med försörjningsstöd och jo hörapparaterna är viktigt att Miranda behöver. Eventuellt går det att söka pengar hos socialen för mediciner och andra sjukvårdskostnader. Men det är inte säkert att man får för det. Hur gör man?

Så rullar kallelserna in till olika besök på sjukhuset. Det är säkert bra att det görs saker redan nu. Men man får tycka det är bajs och vara trött på.

Nästa vecka ska jag träffa läkaren på vårdcentralen igen. Hoppas inte han pressar mig så att jag måste säga upp tjänsten i gbg.

Jag ska få personligt ombud. Kan vara bra för även om jag och mamma försöker förstå alla slingriga vägar och ringa halva Sverige känns det som i bland. Så vet personligt ombud vilka vägar det finns att gå och hur man ska formulera sig. Nog för att jag läste med inriktning mot lagar när jag läste Behandlingspedagog. Det är ett gytter utan dess like.

Något positivt är att det är en människa jag fick massa kläder av till Miranda förut. Nu hörde hon av sig om jag va intresserad av större storlekar till dottern!? Hon höll på att rensa ur sin dotters garderober. Denna gången kommer jag att få betala en del men det är inte mycket med tanke på hur mycket kläder det är.

och jo jag vet att människor är små och sketans ömtåliga. Min erfarenhet säger mig att det kan se ut på ett sätt på utsidan men inuti är vi ruskigt små. Men nu är det så att jag har en kropp som inte vill och massa skit som gör att jag inte riktigt fixar att vara lyhörd mm. Det innebär inte att jag skiter i och inte bryr mig.... Va inte så förbannat rädda!!!!

30 december 2016

Små små steg

Mitt liv är fotfarande inte helt bra. I dag skulle jag hitta papper att kompletera ansökan om försöjningstöd med. Dottern som är ett barn som är överalt och river i ALLT ska vara med bland alla papper. Mina föräldrar som har 22 barnbarn tycker att min dotter är väldigt mycket. Då är det nog så..kan det ha med de som har hittat på senaste röntgen att göra?

På det här jag så ont att jag helst vill gråta eller spy och då ska man kunna koncentera sig och ha fokus.

Jag har träffat pratpersonen i veckan. När man ska försöka sitta och prata när man har massa ont. Så har jag träffat handläggare angående ekonomiskt bistånd. Det är den ansökan jag ska kompletera...för att slutligen träffa läkare på gynn. Men nartulitvis fick jag ingen medecin. När man inte mår helt bra och ska stå på sig och säga kloka saker.

Min ena syster tycker jag ska be om att få utskrivet medecin mot värken. Inte bara knapra panodil och Ipren...

17 december 2016

välja

den nya läkaren vill att jag ska bestämma mig om jag ska vara kvar här och jobba eller flytta tillbaka till Gbg tills nästa gång vi ses. Någon gång efter jul är nästa möte.

Han säger att bara du vill tillräckligt mycket så kommer det att gå. Som att det hittills bara har hängt på att jag inte har velat tillräckligt mycket. Bara jag fokuserar på något annat blir det så bra.

jag kan det där med att hittar man något man brinner för eller tycker om så tar det fokus i stället. Jag hart varit med om det för och då fungerade det. Men denna gång fungerar det inte. Men då ville jag väl inte tillräckligt mycket eller tog i för mycket. Så kan man vända och vrida på det i oändlighet. Att jag vill för mycket eller för lite eller så har jag för lite att göra eller så ska jag fokusera på det positiva i tillvaron för att det får hjärnan att lägga fokus på det positiva. Att man måste låta murarna ramla så man släpper på spänningarna. det är inte så att jag inte kan allt det där. Det är väl det som gör mig svår som patient också.

Men nästa vecka när jag ska träffa pratperson ska jag prata om det där med hur arbetsskada jag är och att jag inte vill dra med där med att jag känner efter för mycket ett varv till.

Egentligen så skrev jag detta för att somliga kanske vill och behöver vet att det tyvärr i så fall. Om jag måste bestämma mig. Så blir det troligtvis så att jag måste avluta göteborg, säga upp lägenhet och säga upp jobbet. Om jag nu måste välja. För så ont som jag har på somliga ställen går det inte att jag kommer tillbaka till gbg nu.



 

Hur?

Hur gör man när rellationer blir påfrestande på grund av oro för hur det går eller ska gå?!

Hur gör man i stället för att såra och göra illa så bära och stödja varandra i stället?

Varför är det så svårt att prata om det som är jobbig?

8 december 2016

klart att det ska bli skit upp över axlarna

jag har fått en ny läkare på vårdcentralen. Han sa att han brukar få ha hand om sådana här fall. Lite av hans specialintresse. Här finns ju massa bitar kvar att ta tag i sa han och många trådar att dra i. Jag som trodde att de hade gjort allt. Han va speciell men bra. 

Så är det så att jag hade ansökt hos försäkringskassan för att bli sjukskriven och få någon sjuksrivningsgrundande inkomst. Jag har skickat in allt som behövs skickas in och fyllt i allt. Men då det gick några dagar mellan att jag slutade vara mammaledig och anmälde mig som sjukskriven så är jag utförsäkrad. Min före detta handläggare på försäkringskassan sa att hon visste inte heller att det fungera så förnns nyligen. Får man bli TRÖTT, LESS!?

alternativet är att söka socialbidrag. Eller kanske gå och gräva ner mig?

Finns det någon av er som vet någon väg i detta? Som förstår dessa nya regler? Vad de finns för vägar man kan gå? Då handläggarna knappast vet vägarna själva. 

Jag har mailat, kuratorn på sjukhuset om det och hörselpedagogen på hörselvården om det och en tjänsteman på kommunen om det. För att se om de kan hjälpa och förstå något. Men tar tacksamt i mot hjälp om du vet något också.

Nästa vecka på torsdag ska jag träffa alla inblandade. Utom min före detta handläggare på försäkringskassan. För att prata om framtiden. Min chef ska vara med via telefon. Då ska hörselpedagogen från hörselvården även vara med. Hon är van vid att dra i trådar.

MEN JAG FÅR BLI TRÖTT OCH LESS!!!

29 november 2016

det är jobbigt

Jag tänkte jag skulle flytta bloggen. Jag har så mycket tankar hur jag vill ha det i stället. Men just nu har får jag lägga energin på annat. Jag har försökt på några andra ställen. Men jag blir gråhårig på vägen. Det finns ju hur många olika inställningar och utsende som helst. Engelska är inte min starkaste sida särskilt inte att försöka konsentera sig på när min kropp är som den är nu.  Det är inte läge nu helt enkelt. Så jag fortsätter här. Kanske jag ändrar om lite här. Bara för att få vara lite nöjd.

  • Jag läste någon stans om att det är nya regler vad det gäller underhåll. Alltså den föräldern som inte har barnet ska bidra med underhåll till den andra föräldern som ska gå till barnets underhåll. Det är tänkt att föräldrarna ska komma överens mera själva och inte så mycket myndigheter inblandade. Om jag förstod det rätt. Oro för det? Jag kan inte hitta det nu men det stod något om det på http://www.makalosa.org  Men försäkringskassan ville även utvärdera vad föräldrar tyckte om det. Så det har väl hunnit vara ett tag.
  • Jag har äntligen fått en personlig handläggare på försäkringskassan. Det tog tid må jag säga. Vet ni förresten att det inte är krav på någon speciell utbildning för att jobba som handläggare på försäkringskassan!? Titta själv på deras annonser om du inte tror mig.
  • Så vi ska träffas alla för möte om mig om någon vecka. Senast jag prata med sjukskrivningskodinatorn sa jag att det är bättre att vi bjuder in alla vi kan tänkas kan. En att vi kommer på sedan att den skulle varit med också. Om det är någon som inte fyller så stor funktion vid det mötet kunde vi ju inte vetat om innan. 
  • Det går bra för dottern på förskolan. Hinner inte klä av henne innan hon ska in. Det är positivt. Förskolepersonalen ska jobba mer med bilder i kommunikationen. Allt för att dottern ska få ett sammanhang i det som sker. Man säger att teckenspråk stimulerar språkutvecklingen hos alla barn. 
  • Innan när jag gjorde övningar nästan hela dagarna va det kanske för att jag hade så gruvligt ont och den ända gången jag inte hade ont va när jag gjorde övningar. Jag fick migrän bara jag satt still. Så det där med att bara jag tar det lite lugnt så lugnar kroppen ner sig. Nä faktiskt inte. Alternativet hade väl varit starka tabletter med morfin i. Men när man har så ont orkar man liksom inte säga det till läkare själv. TRO PÅ DET TACK!!!
  • Jag har hört att det är bra att tänka på det positiva sakerna i vardagen. Ni vet de där små. För att lura hjärnan att köra in på positiva spår. Jag har skivigt om det för men gör det igen. Hjärnan är i allra högsta grad styrd av vanor. Tankevanor och där med rätt lätt att styra...
  • på tal om det ska jag träffa den nya pratpersonen i morgon. Blir spännande att se hur det går. När jag ska lära mig att inte låta relationer och andra människor påverka mig och min inneboende spänningar. Är jag lite ironisk nu? jo.
  •   Jag ska få en ny läkare. För min nuvarande har cancer som inte vill ge med sig och hon ska opereras igen. Han jag ska träffa den nya snart och då vill han veta vad för undersökningar som redan gjorts. Jag ska ta med papper från gbg om jag har några. Två tjocka pärmar. 
  • Så hur gör man med relationer som inte klarar av att jag har det jobbigt? Bara skiter i? Eller?   
  • och till alla er som följer Mirandas blogg kommer jag inte in på den just nu. Google har gjort om något. Någon uppgradering..